Matilda Matsson: Kamelhårskappan. 176 s. Symposion.
”Varför blev du skjuten? Varför blev du skjuten, egentligen? Har döden någon
mening? Vad är meningen med döden? Det undrar ditt barnbarn. Jag heter Elin, bor
i Stockholm.”
Platsen är Bikerniekuskogen. En skylt upplyser om att här blev ”46 500 oskyldiga
invånare mördade av tyska fascister”.
Matilda Matsson fortsätter i Kamelhårskappan sin berättelse om Elin som växer
upp i en förort utanför Stockholm. Elin är vuxen nu och arbetar med ett
teatersällskap. Under en turné fortsätter hon resan i Europa tillsammans med nye
pojkvännen Peter. Hon är på jakt efter sitt förflutna; vill hitta spår och
bevis. Samtidigt längtar hon efter att inte finna dem, att berättelserna som hon
vuxit upp med ska visa sig vara fantasier utan all sanning. Framför monumentet
vid en massgrav i Bikerniekuskogen inser hon att ondskan är sann; att hennes
egen mormor var med bland dem som sköts av nazisterna. Hennes brott: att vara
judinna.
MATSSON GESTALTAR överlevarnas svårigheter. Skuldkänslorna över att ha
förskonats och hatet hemsöker inte bara dem som var med under förintelsen och
undkom, utan också senare generationer, menar Matilda Matsson. För Elin
kompliceras situationen av att hon är oerhört lik sin moster Chawa.
Även hennes pojkvän hemsöks av det förflutna. Hans farfar stod på nazisternas
sida under kriget.
Berättelsen om Elins och Peters resa utgör en mindre del av romanen, knappt 50
sidor. Matsson visar här ett större intresse för det inre händelseförloppet.
Yttervärlden försvagas i konturerna och fokus läggs på Elins upplevelser. Hon
konfronteras med döden. Men inom sig bär hon på ett nytt liv. Elin ska bli mor.
Romanens båda första delar, i synnerhet den närmare 100-sidiga ”Josefin och
hennes symaskin”, låter sig läsas fristående. I rak tidsföljd och med påtaglig
realism berättar Matsson om Elins mormor Josefin och om hur hennes drömmar om
det förlovade landet går i kras: ”Sionisterna utvandrar till Palestina och
kallar det återvända men där härskar engelsmännen. I Polen och Ryssland
förföljer man sina judar.” Då gjorde kejsaren dem till fullvärdiga tyska
medborgare. /…/ De preussiska judarna har gjort stora framsteg sedan dess.”
”FÖRORTSVILDEN” och ”Läderapan”, de båda tidigare romanerna om Elin, passade
också bra som tonårsläsning. Den nya boken, framför allt dess första, långa
kapitel, borde ha mycket att ge i historieundervisningen. Matilda Matsson visar
på varför så många judar valde att stanna och hur de så småningom tvingades kvar
i nazisternas våld. I väntan på förintelsen.
EVA OTTOSSON
Copyright: Svenska Dagbladet och artikelförfattaren.